BERTS DAGBOK -
Anders Jacobsson och Sören Olsson

Klass 5A på Beckaskolan

Allt som står här är sant. Inget ljug! Kanske ett ord. Eller två .

Torleif Andersson - töntig flöjtspelare. Ganska onödig person. Han är så bra i skolan och kan allt. Löjligt.

Louise Beyer - ganska snygg och ganska bussig. Vet inte om hon gillar mig.

Hanna Blumenberg - häst-tjej. Isch!!!

Rut Bolin - Torleifs tjej. Nästan lika töntig. En gång pussade jag henne. Men hon har fel på munnen. Det gick inget bra.

Josef Damar - kommer från Libanon. Ganska trevlig men lite tyst. Jag tror att han kommer att bli diplomat eller nåt i framtiden. Vet inte varför.

Nicke Danielsson - världens längsta person. Han börjar vid tårna men slutar aldrig. Han säger att han kan spela lite gitarr, men jag har aldrig hört honom. Det är nog bra.

Linda Fahlstrom - urtöntig!! Åke är hot på henne.

Benny Fredriksson - svag. Det är bra. Duktig på fotboll. Nästan lika bra som jag.

Camilla Gevert - tror hon vet allt och ska ta hand om alia människor. Mig får hon inte ta hand om. Gillar hästar.

Lisa Haglund - hon har fått bröst.

Sanna Kjellberg - henne har jag kysst. Hon smakade bra. Jag kan tänka mig att smaka igen.

Johanna Larsson - plugghäst. Hon vet alia svar på allting. Hon är en levande datamaskin. Gillar hästar.

Treb Ljung - en levande legend. Bra på allt. Snygg utöver det vanliga. Har chans på alia tjejer - om han själv vill förstås. Trevlig.

Åke Nordin - maskintresserad. Tror att han ska bli vetenskapsman i framtiden. Jag har sagt att han måste ha bra betyg då . Han ska uppfinna bra betyg, säger han, utan att plugga. Galen. Men rolig.

Christoffer Palm - taskig kille. Han har rika för äldrar.

Emilia Ridderfjell - klassens tystaste människa. Vet ingenting om henne. Tror att hon gillar hästar.

Tina Roininen - äldst i klassen. Ganska trevlig men gillar hästar.

Klas "Klimpen" Svensson - en varulv som låtsas vara ett barn. Klimpens farsa har en jätteful raggarbil som inte är nåt att ha. Jag kan massor om Klimpen men vill inte förstöra dagboken med sånt.

Björn "Björna" Zetterström - populär hos vissa tjejer. Vet inte varför. Han är ful. Men bra på styrkelyft.

Vår fröken heter Sonja Ek. Hon är ganska bra. Gillar hästar. Inte bra.

Det är ganska jobbigt att ha såm ånga i klassen. Man blir trött i armen när man ska skriva om dem. Det ha de varit b ä ttre om det bara varit ke och jag. Då skulle jag varit klar för länge sedan.

Men då skulle jag inte heller kunna ha klassfest. Det vore lite jobbigt att dansa alia tryckare med Åke.

Nu ska jag hem till mormor och ljuga. Jag ska säga att jag tycker om henne.

Klart slut - varulvstjut

14 januari

Det är förbjudet för killar att skriva dagbok. Det är bara tjejer som gör det. De har rosa dagböcker med röda hjärtan på . Min dagbok är blå . För säkerhets skull har jag ritat en läskig dödskalle på framsidan.

Först tänkte jag rita en hjärna i stället för ett hjärta. Men det såg ut som sex korvar som låg på varandra. Da fick det bli en dödskalle.

Mitt namn är hemligt. Jag har världens fulaste namn. Det börjar på B och slutar på T. Det rimmar på en viss del av kroppen. Den delen man sitter på. Jag kan skriva mitt namn på mitt hemliga språk, TREB blir det.

I dagboken skriver jag Treb och inte mitt riktiga namn. Varför får man inte själv bestämma vad man ska heta? Då skulle inte jag heta Treb utan John eller Jeff eller nåt annat kobåjnamn. Fred Flinta skulle inte heller vara så dumt. Eller Mr. Walker! Mr. Treb Walker.

Fröken säger att vi ska läsa böcker. Då blir vi intelligenta. Johanna är intelligentast i vår klass. Hon har nog läst ungefär 9227 böcker. Inga pocket.

De här böckerna har jag läst:

Fantomenpocket nummer 2
Karlsson på taket
Kobåj-Kurt

Kobåj-Kurt gills nog inte. Den har jag skrivit själv. Den handlar om en kobåj som heter Kurt.

Varje vecka måste vi låna böcker i biblioteket. Jag brukar ta några böcker, vilka som helst. Jag läser dem aldrig. Men man måste låna.

En gång kom fröken nästan på mig. Jag hade tagit en lagom stor bok på fyra sidor. Fröken sa att det inte var någon bok. Det var en instruktionsfolder till en sticksåg. Jag sa att den inte var till mig. Den var till mamma. Hon gillar att sticka. Fröken trodde mig.

Jag har ännu inte avslöjat hur gammal jag är. Det är halvt hemligt. Men jag är inte femtiotre eller tjugo åtta. Jag är tjugo år. Nästan. Sen tar man bort h ä lften från tjugo och lägger till ett. Då vet du, dagboken.

Vårterminen har börjat. Vår klass är nästan störst. Vi kan vara tuffa lite grann när inte sexorna är ute på skolgården. Då är vi snälla.

Klimpen har tjyvrökt under jullovet. Det berättade han på gymnastiken.

-  Nu är man ingen snorunge längre, viskade han i rat på mig.

-  Inte jag heller, viskade jag tufft och sa att jag hade rökt en hel del jag också. Minst 76 stycken om dan.

Då blev han tyst, Klimpen.

Jag har inte rökt. Inte ens en. Fast n är jag var två år så åt jag en cigarrett. Det ville jag inte ber ätta. Jag vill inte bli kallad snorunge.

Vi är 19 stycken i klassen. Jag är tredje äldst. Efter Tina och Klimpen. Klimpen heter egentligen Klas. Det är förbjudet för alla utom fröken att kalla honom det. Då får man en smäll. Det kan man få ändå , även fast man säger Klimpen hela tiden. Klimpen är inte speciellt snäll. Bara när han sover. Klimpen är den viktigaste killen i klassen. Han är starkast, näst äldst, har tjyvrökt, är populär bland tjejerna och hans farsa har en raggarbil.

Min farsa har en Opel som tutar när man svänger till vänster. Han heter Fredrik. Alltså inte Opeln utan min farsa. Pappa jobbar i en glasögonaffär. Han säljer glasögon till glasögonormar.

Oj, nu knackar det på dörren. Jag måste gömma dagb...

Det var nära ögat.

Mamma kom in och undrade vad jag gjorde.

- Läser serier, sa jag argt och gömde dagboken under kudden.

Typiskt morsor! När man sitter tyst på sitt rum så tror de att man gör nåt man inte får. Eldar med tänd stickor eller sågar av benen på sängen.

Var var jag nånstans?

Javisst, ja. Min pappa som säljer glasögon.

Före jul kom han hem med ett porslinsöga som han skulle putsa på under julen. Porslinsögon får folk som är en ögda. Då slipper de ha lapp. Jag lade porslinsögat i akvariet. För att testa vad som skulle hända. Det som hände var att pappa rusade runt i lägenheten och undrade var hans öga fanns.

-  Jag har sett ditt öga, sa jag.

-  Var då ? frågade pappa snabbt.

-  Det sitter bredvid ditt andra, sa jag lika snabbt.

Pappa upptäckte porslinsögat i akvariet.

-  Vad i hel..., svor han nästan.

Pappa har förbjudit svordomar i lägenheten. Det är en svordomsfri zon säger han och svär själv när han inte hittar sina saker.

- Har du fått vatten i ögat? retades jag när pappa fiskade upp porslinsögat ur akvariet.

Det är tio tjejer i klassen och nio killar. Det är orättvist. När vi röstar om någonting vinner alltid tjejerna. Klimpen säger att han borde ha två röster eftersom han är starkast och näst äldst.

Klimpen säger många saker. Till exempel att glinen som är födda efter sommaren skulle få gå i en egen klass. Inte i femman utan i fyra och en halvan.

I klassen går det bara löjliga tjejer. De har hästpes ten allihop och luktar hästskit. Det enda de gör är att prata om hästar och hur många gånger de har ryktat King. King är deras favorithäst. Vi killar har gjort en egen sång. Så här går den:

King är jätteding
Plingelingelingeling
Snart är King ingenting
Bara en falukorvsring

Lisa börjar få bröst. Det är inte klokt. Det ser kons tigt ut. Som två apelsiner under tröjan. Eller klemen tiner, kanske. Klimpen brukar säga:

- Lisa-Flisa. Vem ä r det som slagit in två kilar i ryggen på dig? De sticker ut p å framsidan.

Lisa blir arg och skvallrar för fröken.

Då springer Klimpen upp i skogen och gömmer sig i tjugosex minuter och kastar sten ner på bilarna.

Nu byter jag penna till rött. För nu ska jag skriva om någonting extra hemligt.

Nämligen om Rebecka!

Rebecka är det finaste namn som finns. Det tyckte jag inte för tre veckor sedan. Men nu gör jag det. Rebecka heter en tjej som går i 5B. Hon är nog den sötaste jag sett. Inklusive Anki Jönsson som bor ovanför oss. Rebecka luktar inte hästskit utan någonting gott. Kanske som en blomma eller sån där parfym som mamma sprutar under armarna eller som sockervadd.

Rebecka vet inte vad jag tycker om henne. Det skulle jag aldrig våga tala om.

Jag har pratat tre gånger med henne.

Första gången frågade jag vad klockan var.

Det visste hon inte.

Andra gången frågade hon mig vad klockan var.

Det visste jag!

-  Fyra minuter i tolv, svarade jag nonchalant.

-  Tack, sa hon. Det var snällt.

Snällt. Hon tyckte jag var snäll. Hela den dagen var jag glad i magen.

Tredje gången vill jag heist inte tänka på . Det var på skolgården. Rebecka frågade om hon fick vara med på rundpingis. Jag tänkte svara JA.

-J...

Då skrek Klimpen:

- NÄÄÄÄÄÄÄÄÄj!!

Jag var också tvungen att skrika NÄÄÄj!

Killarna fick inte misstänka nåt.

Rebecka blev ledsen. Det gjorde ont i mig. Jag ville inte alls göra Rebecka ledsen. Jag visste inte hur jag skulle bete mig. Jag kunde ju inte gå fram och be om ursäkt och pussa henne på handen. Då skulle ju alla fatta.

Varför frågade hon? Jäkla tjej! Det var väl onödigt.

Tänk om hon hatar mig nu. I så fall är det Klimpens fel. Men inga tjejer hatar Klimpen. Förmodligen bara för att hans farsa har en raggarbil.

Jag önskar att vår Opel förvandlades till en Rolls Rojs med vita dörrar, fönsterhissar och biltelefon. Då kanske inte Rebecka skulle hata mig.

Klart slut - varulvstjut

20 januari

Tjenare dagboken!

Det här är Treb igen. Pappa kom just in och svor den längsta ramsan hittills. Han hade ryckt sönder en va­ jer i bilen. Jag kan inte förstå varför pappa alltid kö­ per bilar som går sönder. Är det så kul att laga dem? I och för sig så är det ju inte han som lagar vår bil. Det är mamma. Mamma jobbar som busschaufför och hon kan allt om bilar. Pappa kan ingenting om bilar. Han kan bara ha sönder dem.

Nu är jag klar med min kysslista. Om man nu kan kalla det för lista när det bara är två namn.

Det är Sanna och Rut. Rut har en stor trut. Men så värst stor är den inte. När man kysser Rut missar man nästan munnen och pussar på örat. Klimpen säger att tjejer älskar att bli pussade på örat. Det har han gjort sju gånger + att han ofta påminner mig om att han gav Hanna två långtradare på senaste klassfesten. Han ljuger. Det var bara en och en halv. För en godkänd långtradare måste vara två minuter lång. Men Klim pen och Hanna kysstes bara i en minut och fyrtiosju sekunder. Det gills inte.

Det finns vanliga och farliga långtradare. Farliga långtradare är när man öppnar munnen och tungorna möts! Det är sant! Det låter äckligt.

Att pussa Sanna är lättare än att pussa Rut. För­ modligen har hon bättre pussmun och starkare muskler i läpparna. Hon är trevlig också. Det är inte Rut. Rut är ett par med Torleif.

Sanna föreslog att vi skulle försöka med en farlig långtradare en gång. Jag fick en dags betänketid. Jag tackade nej. Jag vill allt vänta lite med det.

Klimpens kysslista är lång. Men namnen i slutet har han hittat på själv. Det finns inga tjejer som heter Kajsa Anka, Britta Entvåtre, Vilkensomhelst Jansson eller Silvia Sommarlat.

Tänk den dagen jag får kyssa Rebecka! Rebecka i 5B. Världens snyggaste namn. Jag skulle kunna tänka mig en fyraminuters långtradare med henne. Men in­ te en farlig förstås.

Jag ska fråga chans på Rebecka. Det gäller att hitta ett bra bud som man kan lita på. Ett bud som inte frå­ gar chans på tjejen för egen del. Ett bra bud måste också kunna förhandla bra.

Ett bud är en ful kompis som frågar chans åt en.

- Får Moses chans på dig? ska budet säga.

Sedan får tjejen kryssa i en lapp. I JA-rutan om man har tur. I NEJ-rutan om man har otur. Och heter man Moses så kanske tjejen inte ens fyller i lappen. Hon bara skrattar åt namnet. Det är jobbigt med fula namn. Jag vet.

Jag har haft chans på Sanna. I tre dagar höll det. Det var som vanligt förutom att jag fick låna hennes ID- bricka och lånekort till biblioteket. Jag lånade inga böcker i hennes namn.

Klimpen var tillsammans med fyra tjejer samtidigt. Tre var frivilliga och en ofrivillig. Hanna, Louise och Tina var frivilliga. Men inte Camilla. Hanna krävde att Klimpen skulle vara tillsammans med Camilla också. Annars gjorde hon slut.

För mig räcker det med en tjej. Rebecka.

I morgon ska Klimpen få ett sugmärke. Det kan man beställa av Irene i sexan. En krona kostar det. Jag funderar på att också beställa ett. Ifall Rebecka fyller i NEJ-rutan. Då ska jag visa upp sugmärket för henne. Då vet hon vad hon missat.

I söndags var jag i kyrkan med mamma och mormor. Mormor tycker jättemycket om Gud, Jesus och präs­ ten.

- När fan blir gammal blir han religiös, retas pap­ pa med mormor.

I kyrkan finns det stora fönster. Det är nog för att Gud ska kunna kontrollera att alla är där.

I kyrkan är allt fint och nystädat. Det glittrar över­ allt. Man får inte prata eller applådera när prästen sagt nåt bra. Sjunga får man däremot. Kyrklåtar. Inte hårdrock eller country.

Jag undrar varför elvaåriga killar alltid blir så fniss­ nödiga när det är som mest förbjudet.

Som i kyrkan i söndags.

Det var inte mitt fel.

Prästen gjorde en massa gester med händerna. Då kom jag på ett bra rim.

Prästen med gesten tappa' byxan på festen. Då tittade gästen som om prästen fått pesten.

Nu kanske det inte låter så roligt. Men i söndags var det det. Förresten så tyckte jag nog att prästen sa ar­men i stället för amen efter varje tal.

-  Nu kommer du inte till himlen, viskade mormor
argt när jag fnissade som mest.

-  Jag ska inte till himlen. Jag ska till rinken och
spela hockey.

För det skulle jag efter högmässan.

Undrar ifall Jesus spelade hockey? Han var nog bäst. Han kunde ju träna även på sommaren. När det inte var fruset på sjön.

Gud verkar vara en snäll kille. Jag har aldrig sett honom. Jag förmodar att han har skägg. Det har han i alla fall i religionsboken.

Visste du, dagboken, att jag måste räkna hur många steg det är mellan varje lyktstolpe. För annars händer någonting otäckt. Jag vet inte vad. Men jag måste mä­ ta avståndet. Jag törs inte tänka på vad som skulle kunna hända om jag glömde.

Jag har hört ett läskigt rykte. Att Rebecka och Klimpen är tillsammans. Rebecka hjärta Klimpen? Absolut osanning!

Eller är det inte det? Rebecka kanske har sett Klim- pens farsas raggarbil och ramlat omkull av lycka.

Det får inte vara så! Jag skulle vara ungefär tjugosju år och ha en egen raggarbil. Då skulle jag åka fram och tillbaka utanför Rebeckas hus och slira med däcken.

Jag brukar åka förbi med min cykel utan bakskärm och busvissla. Det är pirrigt. Tänk om Rebecka skulle se mig och BJUDA IN MIG PÅ SAFT! Tänk om nån kille såg det. Att jag gick in till henne. Tänk om jag skulle se Klimpen lämna Rebeckas hus ...

Undrar om man får böter eller fängelse om man kör över nån med cykel.

Klimpen är inte intresserad av Rebecka. Han är kär i Hanna. Men Rebecka log mot Klimpen i måndags när han svarade rätt på den gemensamma svenskan. Och i maten hämtade Rebecka mjölk åt Klimpen. Det verkar misstänkt. Det kanske är dags för privat- detektiven Treb Walker, med rätt att spana, att rycka in igen.

Nästa vecka ska jag fråga chans på Rebecka.

Klart slut - varulvstjut

28 januari

Tjenis dagboken!

Treb Walker ska anteckna några viktiga saker. Viktig sak 1: Rebecka och Klimpen är inte tillsammans. Vik- tig sak 2: Det är 75 meter mellan lyktstolparna utan- för Rebeckas hus. Det är bra att veta.

I går hade vi friluftsdag. De här sakerna kunde man göra:

åka slalom åka skridskor

åka längdskidor åka hem (om man var förkyld)

De som åkte skridskor fick ta med sig klubba men in- te puck.

-  Vad ska man ha klubba till då? undrade Johan.

-  Att slå varandra i huvet med, menade Klimpen
och var rolig.

Skridskor är bäst. Men jag tog längdskidor. För en viss person skulle också åka. Jag tänker inte på Klim- pen.

Föräldrarna fick ställa upp och skjutsa.

Min pappa ställde upp. Han hade semester att ta ut.

Det var bra - ända tills jag fick reda på att Klim- pens farsa också skulle hjälpa till. Alla ville åka i hans raggarbil. Klimpen fick sitta i framsätet och skruva på bilstereon.

Ingen ville åka i vår Opel.

-  Min farsa sladdar om ni vill, försökte jag.

-  Nääää, sa alla.

Då sa jag att den som ville fick sitta i framsätet och skruva på vår bilstereo. Fast egentligen är det ingen stereo utan en radio. Och det är bara P1 som fungerar.

Alla vägrade åka med. Då avslöjade jag att Klim-pens farsa minsann krockat tre gånger och min pappa bara en.

-  Näää, sa alla.

-  Åk ihjäl er då, om det är det ni vill, ropade jag
tjurigt och önskade att pappa inte hade tagit ut den
där semestern.

Vid den stora rondellen såg jag en död lyktstolpe. Nu har Klimpens farsa åkt bil igen, tänkte jag.

Det fanns olika skidspår att åka i:

1,25 km_____ 5 km
2,5 km _____en äcklig mil

Jag beslöt mig för att åka 1,25 km och sedan äta korv resten av dagen. Det gick bra, ända till slutet.

Då såg jag två personer som åkte bredvid varandra. Klimpen och Rebecka! Jag har aldrig åkt så fort i hela mitt liv.

Nu jäklar, tänkte jag och skrek:

- Ur spår!

Men den enda som kom ur spår var jag. BRAK, sa det. Sedan bröt jag av staven och ramlade precis fram­ för Rebecka och en gapskrattande Klimpen.

Det tog tio minuter att komma i mål med en stav.

-  Kolla Gustav Vasas brorsa, sa Klimpen och pe­
kade på mig.

-  Hit med en korv, sa jag till utdelarna.

Det fick jag inte. Jag var tvingad att åka en gång till.

- Men min stav har gått av! skrek jag.
Då fick jag låna en. En från 1400-talet.

Jag åkte 2,5 km - trodde jag. Jag åkte fel och ham­ nade i det livsfarliga enmilsspåret.

Jag höll på att dö hela vägen. Utom när jag såg en rovfågel. Fast det var nog en kråka.

Efter fem hundra timmar kom jag i mål. Alla åt korv utom 4B:s fröken som bantar.

- Jaha, då har man åkt milen då, sa jag högt.

Det var nog ingen som hörde så jag upprepade lite högre:

- Jaha, det var det, det. Det var inte så jobbigt att
åka en MIL.

- Nähä, sa Nicke mellan korvtuggorna.
Jag gick fram till utdelarna och sa:

- Jag tar väl fyra korvar, eftersom jag åkte en MIL.
Jag fick en korv. Den sista.

Jag såg inte Rebecka någonstans. Klimpen satt och skröt med hur många korvar han ätit.

- Jag såg en rovfågel som åt upp en älg, sa jag.
Då berättade Klimpen att hans farsa förmodligen skulle köpa en ny raggarbil till sommaren.

Jag undrar om det ändå inte finns en lag som för­ bjuder raggarbilar. Det måste jag kolla upp.

På hemvägen åkte Åke med oss. Han har två vat­ tengrodor som heter Lasse och Hasse. Vi stoppade Lasse i Åkes lillasysters mjölkglas en gång.

- Vad klumpig mjölken är, sa vi och skrattade.

Egentligen var det tre grodor från början: Lasse, Hasse och Frasse. Frasse badade vi i skumbad för att se om färgen försvann. Det gjorde den - och Frasse också.

Jag och Åke gör många experiment.

En gång gjorde vi en varulvsdryck. Den som drack den skulle bli varulv. De här grejerna hade vi i:

2 dl coca cola
1 dl svartpeppar
1 sked senap
1 halvt glas flytande tvål
1 nypa blomjord
4 krossade myror

Sedan provade vi drycken på Åkes lillasyster. Vi var tvungna att stänga in henne i garderoben. Varulvar kan bli ganska vilda.

Hon fick aldrig hår i ansiktet. Men vild blev hon. Det var nog för lite krossade myror i varulvsdrycken.

Åke är en bra kompis. Han är sämre än jag i hockey, är ganska svag och hans pappa har ingen raggarbil.

Vi har bildat en klubb, jag och Åke. En diskus- sionsklubb. Den fungerar inget bra. Jag vill bara dis- kutera Rebecka och Åke vill diskutera Linda. Linda är Åkes favorittjej.

Ibland är Åke med mig när jag cyklar förbi utanför Rebeckas hus.

Ibland är jag med Åke när han cyklar utanför Lin- das hus. Det är mycket svårare. Det är uppförsbacke hos Linda.

Åke och jag har uppfunnit ett eget land. Det heter Hoppalotjingien. Åke var statsminister förra veckan och jag polischef. I Hoppalotjingien finns det inga raggarbilar, ingen risgrynsgröt och inga friluftsdagar. Vi har ritat kartor, gjort en flagga och skrivit national- sång. Flaggan är vi mest nöjda med. Den är blå med en kobåj i mitten.

Jag skulle ha frågat Rebecka om chans den här veckan. Men jag har gjort bort mig för mycket. Jag väntar.

I Hoppalotjingien gör Åke och jag aldrig bort oss. Där bor vi i var sitt radhus med altan med Linda och Rebecka. Vi har två chopprar och en taxibil att åka i. Vi fångar tjyvar och mördare och slänger skurkar i fängelset. Den värste av dem heter Klumpen. Varför han heter så har jag ingen aning om.

Nu ska jag äta spaghetti. Tänk om spaghetti inte var avlånga utan trekantiga. Det skulle se dumt ut.

Klart slut - varulvstjut

3 februari

Kära Dagbok!

Märkte du, dagboken? Jag skrev fel. Killar får inte skriva Kära Dagbok. Utan tjenare eller något annat tufft.

Jag har varit sjuk i dag. Väldigt sjuk. I morse hade jag feber - 37 grader. Det kanske du inte tycker är nå- gon feber. Det tyckte inte jag heller. Jag lade termo- metern på elementet och vips hade jag farliga 38,8.

I dag kunde jag inte gå till skolan. Jag skulle ut på ett hemligt uppdrag, som Treb Walker.

På fredag fyller en speciell person tolv år. Jag har köpt en present och ska skicka den - anonymt. Just det. Rebecka fyller tolv år. Det är inte riskfritt att kö- pa tjejpresenter. Om kompisar ser kan det vara livs-farligt. Hela skolan får reda på att Treb har köpt en löjlig tjejgrej. Därför handlade jag när alla andra var i skolan. Så här gick det till:

Först var jag på Konsum. Där fanns bara två blå plastspadar och ett suddigum. Sedan gick jag förbi parfymbutiken tre gånger. Jag gick naturligtvis inte in. Killar får inte köpa parfym, bara schampo lite grann och tvål. Jag tyckte nog att det stod på en skylt: "Hundar och elvaåriga killar förbjudna." Det är bäst att inte ta några risker. Jag hittade presenten på varu- huset. Jag gick runt och kontrollerade att inga kompi- sar fanns där. Det var fritt fram.

På tredje hyllan låg de. De rosa, glittriga pennskri- nen.

Just när jag skulle ta ett skrin såg jag två stora killar som förmodligen kollade vad jag gjorde. Då tog jag -ett par skosnören. Jag ska skicka med en lapp till Re- becka:

Egentligen skulle du f å tt ett rosa pennskrin. Men de var slut. Undertecknat: En otjänd person.

När jag stod och väntade på bussen kom Iris Lind fram. Iris Lind virkar dukar tillsammans med mor­ mor på onsdagar.

-  Är det inte lille Treb? sa hon.

-  Va? sa jag.

-  Treb, ska inte du vara i skolan nu?

-  Va? Treb ... Jag heter Jonsson och är trettiosju år.
Hej då.

Jag gick hem.

Åkes morsa är död. Hon dog när Åke var sju år. Åke och jag undrar var hon håller hus nu för tiden.

- På kyrkogården, säger Åke.
Det tror inte jag.

Hon svävar omkring i luften och är osynlig. Mormor säger att när man dör kommer man till Gud.

- Var är han då? brukar jag undra.

- Överallt, förklarar mormor. Gud finns överallt.
Det gör han inte. Jag har letat under sängen, i sock-
erskålen och i farsans Opel. Han syntes inte till.

Undrar vilket yrke Gud har. Han jobbar inte på posten i alla fall. Där jobbar Karlsson. Han svär jämt och tuggar tobak. Förresten behöver inte Gud arbeta. Han är ju pensionär och har gjort sitt.

Åke och jag brukar tjyvringa.

En gång ringde vi till en tant som hette Abramsson.

Vi sa att mopeden var färdig.

-  Vilken moped? undrade hon.

-  Den där mopeden med högt styre, trim och fart-
ränder på tanken.

-  Jag har ingen moped, sa tanten argt.

- Det står så i papprena, sa Åke.
Åke är bra på att ljuga.

Tanten tänkte ringa polisen. Då lade vi på. Man kan ringa till personer med roliga namn.

Här är några bra:

- Är det Gran?

- Ja?

-  Barra då. HA HA HA!

-  Är det Örn?

-  Ja?

-  Flyg iväg då.

-  Är det Pistol?

- Ja?

-  PANG!

-  Är det Rehn?

- Ja?

- Har du älgen hemma?

Ringa till tjejer är bäst. Men farligt! Man får inte avslöja vem man är. Men det är tillåtet att ge vissa led- trådar. Till exempel när jag ringer till Linda åt Åke.

-  Är Åke där?

-  Vilken Åke?

- Ak iväg?

Sedan lägger vi på luren.

Vi har fått en ny granne. Det är en gubbe. Han verkar skum på något vis. Gubben är ungefär tjugofem år och några månader. Han har mustasch. Han är ute på nätterna ibland. Han heter Olle Collin. Det är ett misstänkt namn.

Åke och jag ska smyga på honom och ta reda på vad han gör.

Jag tycker att ostbågar är godare än ost på smörgåsen. Men det får jag inte ha för mamma.

De här grejerna far man inte ha för mamma:

ostbågar på mackorna
smutsiga fotsulor
trasiga kalsonger

För tänk om man blir överkörd av en bil och skickad till sjukhuset. Då ser de att man har trasiga kalsonger. Det är tecken på en fattig eller slarvig mamma.

Smörgås, förresten. Vilket namn! Tänk om det het- te margaringås i stället, eller smörälg.

Älgar är bra djur. De springer i skogen och brölar. Sedan blir de överkörda av bilar. Det är dumt. Jag vill ha en egen älg. Älgen Einar. Då skulle jag rida på Einar till skolan och han skulle äta upp plåten på Klimpens farsas raggarbil. Alla eleverna skulle få rida på älgen. En krona skulle det kosta. Utom för Re- becka. För henne skulle det vara gratis.

Klart slut - varulvstjut